Blog
Kollakille med punka.
En positiv detalj jag lade märke till under min senaste resa i nordvästra Argentina är att tiggandet har minskat. Socialbidrag har börjat betalas till barnfamiljer vilket gör att barnen inte längre behöver tigga pengar på gator, bussterminaler och torg. Arbete vid ung ålder har nästan försvunnit och är nu väldigt sällsynt. Jag tycktes mig kunna se en bekymmerslösare barngeneration som sprider glädjeringar i vardagen.
När jag fotar ansikten försöker jag, så som många andra fotografer, få personer att slappna av och vara sig själva. Detta är inte lätt och jag kan villigt erkänna att jag inte har ”den fotografiska karisman” som behövs. Och att få folk att slappna av är definitivt inte lätt när man har med glada indianer att göra.
På 70-talet arbetade jag bland annat som pådrivare av skördearbetare i nordvästra Argentina. Vid ett par tillfällen transporterade jag stora röjningsmaskiner till urskogen och det hände att jag körde några traktorlass med enorma träd till ett sågverk. Vid tjugoårsåldern förstod jag inte bättre. Jag insåg inte då att jag påverkade urbefolkningens möjligheter till överlevnad. Stora delar av deras skogar har skövlats och deras levnadsförhållanden har förändrats drastiskt. Jag vill nu göra en insats för att hjälpa indianerna genom att organisera ekoresor till deras förmån. Fortsätt läsa ”Indianerna Wichís, Tobas och Kollas”