Indianerna Wichís, Tobas och Kollas

Några av mina turistresor blir EKO

 
Wichí-kvinna framför sitt hem. Hon skalar nötter för att tillverka halsband till turister. Fotograferat av mig 1973.

På 70-talet arbetade jag bland annat som pådrivare av skördearbetare i nordvästra Argentina. Vid ett par tillfällen transporterade jag stora röjningsmaskiner till urskogen och det hände att jag körde några traktorlass med enorma träd till ett sågverk. Vid tjugoårsåldern förstod jag inte bättre. Jag insåg inte då att jag påverkade urbefolkningens möjligheter till överlevnad. Stora delar av deras skogar har skövlats och deras levnadsförhållanden har förändrats drastiskt. Jag vill nu göra en insats för att hjälpa indianerna genom att organisera ekoresor till deras förmån. Fortsätt läsa ”Indianerna Wichís, Tobas och Kollas”

Kuna Yala 2002

Indianbyn som ville leva sitt eget liv

Vi hade ankrat min båt Searcher i San Blas arkipelag och gav oss ut på en gummibåtstur. Från fastlandskusten följde vi en flod uppström och hann ikapp en kanot byggd av en urholkad trädstam. Kanoten stakades fram av en man och en ung grabb som kämpade mot den starka strömmen. Jag erbjöd dem att bli bogserade och de tackade ja. I kanoten fanns också en kvinna med en nyfödd bebis och några barn. Efter några timmars stånkande med utombordsmotor mot strömmen, blev det för grunt för gummibåten och vi fick säga adjö till kanoten som försvann runt nästa krök.

Innan återfärden till segelbåten stannade vi till i djungeln vid flodkanten. Plötsligt började det ösregna. Vattnet i floden steg blixtsnabbt, svämmade över och täckte marken där vi stod under träden. Insekter och spindlar sökte sin räddning på våra kroppar för att inte dras med i vattenströmmen. Det blev för strömt för att köra gummibåten i den översvämmade floden som dessutom fylldes av omkullfallna träd och grenar som vältrade sig fram i vattenmassorna.
Fortsätt läsa ”Kuna Yala 2002”