Naturfotograf i råttkrig

Tidigare publicerat i tidningen Natur & Foto nr 3 2012

En råtta har dödat en petrellunge.
Sony PD 150 DV-Cam, 2003.

Text Charlotta Sjöstedt
Foto Alve Henricson

Mörkret har sänkt sig över den öde ön Henderson i Stilla havet, men dånet av bränningar mot korallrevet utanför fyller luften. Bland kokosfibrer på marken sitter en dunig fågelunge. Snart kommer den att vara död och detta ska ge eko på många håll i världen.

Norra Henderson.
Canon 5D, 16-35/2,8 II USM, f/11 1/500 200 ISO, 2011.

Klockan är bortåt nio en kväll i augusti 2003. Svensken Alve Henricson sitter i ett gömsle med sin filmkamera och iakttar fågelungen. Den är en petrell, en slags sjöfågel, stor som en liten mås. Alve har satt upp en lampa som ger den en svag belysning. Han har bevakat petrellbon varje natt i en hel månad vid det här laget. De allra flesta nykläckta petrellungar på Henderson dör och en av arterna är därför utrotningshotad. Om Alve kan få bildbevis på vad som händer dem ökar chanserna att arten kan räddas. Ikväll kommer äntligen det han väntar på att ske, men det vet han inte än.

En lång historia
Historien om Hendersonpetrellen började egentligen 1991-92. Då genomfördes en vetenskaplig expedition till Henderson organiserad av zoologen Michael Brooke på universitetet i Cambridge. Expeditionen varade i 15 månader och kartlade natur, geologi och arkeologiska lämningar. Alve Henricson deltog för att arbeta med de praktiska arrangemangen.
Henderson är en av världens mest svårtillgängliga öar. Den ligger i en mycket ödslig del av södra Stilla havet ungefär halvvägs mellan Tahiti och Påskön. Närmaste bebodda ö är Pitcairn. Henderson är en atoll som stigit upp ur havet, en så kallad upphöjd korallö. Den gamla lagunen är nu en torrlagd platå 30 meter över havet. Här uppe växer en tät snårskog i de vassa korallformationerna och det är svårt att ta sig fram.
Det är mycket riskabelt att ta sig iland på ön och det kräver stora arbetsinsatser att forsla dit förnödenheter och utrustning. Man måste ta sig igenom korallrevet med små landstigningsbåtar och bränningarna är för det mesta farliga. För att få färskvatten måste man samlaupp regn med hjälp av presenningar. Helst ska man inte bli allvarligt sjuk när man vistas här. Det kan ta en vecka att komma till sjukhus. Men klimatet är behagligt med en dagstemperatur runt 25 grader.

Hendersonpapegojor.
Canon 7D, 100-400/4,5-5,6 IS USM, f/5,6 1/1000 800 ISO, 2011.

Under expeditionen 1991-92 var Alve Henricson skeppare på segelbåten som tog forskarna till ön. Han ansvarade också för dykutrustning och radiokommunikation och för att bygga upp baslägret. Det låg på en smal strandremsa på norra sidan av ön. En svårighet var att eremitkrabbor och råttor stal mat. Dessa djur har en helt osannolik förmåga att bryta sig in överallt. Man var tvungen att förvara all mat utom konserver i en bur av hönsnät eller i tillslutna oljefat. De polynesiska råttorna är något mindre än de som finns i Europa, men lika ettriga.
Expeditionsledaren Michael Brooke och några medhjälpare ägnade sig framför allt åt att studera Hendersons fågelliv. Från baslägret kunde forskarna klättra upp på platån och där möttes de av en vägg av grönska. Varma dagar gav den subtropiska skogen en känsla av djungel, speciellt om det hade regnat och mossan på trädens stammar dröp av fukt. Nedblåsta stammar fortsatte växa liggande och sköt skott kors och tvärs. Gick man tillräckligt djupt in i skogen hörde man inte längre bränningarnas dån. I gläntorna for fåglar fram som projektiler åt alla håll. Det visslade i luften och kluckade, pep och kvittrade i snåren. Fågelforskarna undersökte de fyra endemiska fågelarter som finns på Henderson, alltså arter som bara existerar här. En duva, en sångare, en rall och en papegoja.

Hendersonrallar.
Canon 7D, 100-400/4,5-5,6 IS USM, f/5,6 1/180 800 ISO, 2011.

Forskarna studerade också petreller. De föds på ön och när de blir vuxna beger de sig ut till havs. De lever mest på bläckfisk och kan vara ute till havs i fyra eller fem år utan att komma iland. När de ska häcka återvänder de nästan alltid till den ö de föddes på. De reder sig enkla bon direkt på marken och lägger ett ägg i varje. Forskarna fann flera petrellarter på Henderson. Mike försökte ta reda på hur många ungar som klarade sig till vuxen ålder och bevakadealla bon han fann noggrant. Det var nu han upptäckte att nästan alla kycklingar försvann på ett mystiskt sätt. Först satt de som näpna dunbollar bredvid sina föräldrar i bona och allt verkade fridfullt, men inom fem dagar efter kläckningen var de borta. Allt som fanns kvar var lite dun och krossat äggskal. Mike ordnade dygnet-runt-bevakning av vissa bon för att få veta vad som hände.

Hendersonpetrellen är tvungen att klättra upp i träd för att kunna lyfta.
Canon 7D, 100- 400/4,5-5,6 IS USM, f/5,6 1/125 800 ISO, 2011.

Brott utan bildbevis
Den 27 juli 1991 klockan 2.05 på natten blev en av forskarna vittne till bortrövandet av en petrellunge. En råtta rusade fram, högg kycklingen i huvudet, drog iväg med den och åt upp den. Saken var klarlagd. Råttorna var de skyldiga, men några bildbevis fanns inte.
De arkeologiska undersökningarna visade att råttorna sannolikt förts till Henderson av polynesiska bosättare under 900-talet. Efter några hundra år övergav polynesierna bosättningen. Att råttorna införts av människor förklarade varför petrellerna var så försvarslösa mot dem. Evolutionärt sett är råttorna nya fiender som fåglarna inte hunnit utveckla något försvar mot. Michael Brookes studier visade att 95 procent av petrellungarna dödades inom en vecka efter att de kläckts. Han kunde konstatera att en av petrellarterna, Hendersonpetrellen, var utrotningshotad, eftersom den nästan enbart häckar på Henderson.
Henderson är inte den enda plats på jorden där djurlivet hotas av främmande arter som förts dit av människan. Inte minst öar med känslig natur är drabbade. Det hoppfulla är att det idag finns kunskaper om hur man kan undanröja de introducerade arterna. För Mike blev det en livsuppgift att få bort råttorna från Henderson och rädda Hendersonpetrellen. Stora svårigheterna låg framför honom. Hur kommer man åt alla råttor i 43 kvadratkilometer oländig terräng? Hur skyddar man de sällsynta fåglarna från att också stryka med i råttutrotningen? Varifrån ska pengarna komma? Parallellt med allt annat jobb på universitetet i Cambridge arbetade Mike på en lösning.

Hendersons nordvästra strand.
Canon 5D, 16-35/2,8 II USM, f/8 1/250 200 ISO, 2011.

Tolv år senare
Det har gått tolv år sedan en råtta för första gången sågs döda en petrellunge på Henderson och det har blivit 2003. Mike och Alve är tillbaka på ön. Den här gången är de båda de enda expeditionsdeltagarna. Mike fortsätter studera petrellerna och skaffa underlag för en aktion mot råttorna. Alve har med sig två filmkameror och det är nu han sitter i olika gömslen och bevakar petrellbon. Det är störst chans att få se råttorna slå till på natten, så han sover på dagarna och vaktar fågelbon tolv timmar varje natt.
Naturfotografer spelar en avgörande roll för försöken att bevara hotade arter. Deras bilder på valar, tigrar, isbjörnar och andra djur väcker våra känslor så att vi blir miljömedvetna och vill engagera oss. Mike och Alve inser att om de ska kunna rädda Hendersonpetrellen krävs det inte bara vackra bilder av fullvuxna fåglar. Det krävs också dokumentation av vad som händer kycklingarna. Men just nu ser det mörkt ut. En månads bevakning har inte gett något resultat. Kycklingarna i tre av fyra bevakade bon har försvunnit, utan att Alve har kunnat fånga försvinnandet på film. Han har ofta sett råttor närma sig. Vid ett par tillfällen tittar råttan rakt på honom och då slutar han nästan andas. Men varje gång har den kilat iväg igen. Senare förstår han att råttorna har uppfattat det för honom själv ohörbara ljudet av filmkamerans zoom och blivit skrämda.
Så kommer den augustikväll som blir avgörande. Alve har sovit till tretiden på eftermiddagen. Någon timme senare sitter han i gömslet. Strax efter solnedgången, omkring klockan sex, kommer Mike smygande med middag och sticker in den till Alve i hans tält. Det har varit stor aktivitet av råttor i området natten innan och det är det nu också. Alve sitter på helspänn hela tiden. Vid niotiden på kvällen har båda föräldrarna till den bevakade petrellungen gett sig av för att skaffa föda. Ungen sitter ensam i boet. Då går en råtta till attack, biter i kycklingen, släpar iväg den och börjar äta. Själva attacken går på några sekunder. Adrenalinet pumpar i Alve, men han har gjort det han ska. Filmen är säkrad. Den är absolut inget konstverk, men den är ovärderlig som dokumentation och den ska komma att få stor betydelse för försöken att restaurera Hendersons natur.

Film råtta dödar petrell på Henderson Island
Om länken till filmen inte fungerar pröva då här:
http://www.arkive.org/henderson-petrel/pterodroma-atrata/video-14.html

Engelska förberedelser
Tillbaka i England arbetar Michael Brooke oförtröttligt vidare för att få till stånd en råttutrotning. Pitcairngruppen där Henderson ingår är brittiskt protektorat, så frågan skulle kunna engagera engelsmännen. Det finns företag som är specialiserade på att befria öar från introducerade arter och det står klart att råttgift skulle vara bästa metoden på Henderson. Det kommer att kräva en stor organisatorisk apparat och kosta mycket pengar, men de möjliga vinsterna är stora. Inte bara petrellerna, utan också duvan, rallen och papegojan är ansatta av råttorna. Även en koloni av havssköldpaddor är drabbade. Hela ön skulle blomma upp om den befriades från råttor och den skulle bli hem för miljontals sjöfåglar.

Basläger på Henderson 2009.
Canon 5D, 16-35/2,8 II USM, f/2,8 1/20 1600 ISO, 2009.

2009 genomförs ytterligare en expedition. Mikes studier har visat att den landlevande Hendersonrallen till viss del livnär sig på samma typ av föda som råttorna. Om råttgift läggs ut kommer rallarna att äta det. För att man inte ska riskera att rallen dör ut när petrellerna räddas måste ett visst antal rallar hållas i bur. Expeditionens arbete den här gången är att undersöka om det är möjligt att fånga in ett tillräckligt antal och få dem att överleva i fångenskap.
Alve utvecklar en speciell typ av fälla för rallarna. Han har upptäckt att eftersom färskvatten är bristvara på Henderson går det att locka in rallarna i fällor med hjälp av skålar med vatten. Slutsatsen blir att det är möjligt att fånga in tillräckligt många rallar. Alve fotograferar också och får en del bra bilder på vuxna Hendersonpetreller.
Den brittiska organisationen The Royal Society for the Protection of Birds organiserar arbetet med råttutrotningen. Under 2010 genomför de slutspurten av en kampanj för att samla in pengar. Alves film och bilder publiceras i inflytelserika engelska medier. David Attenborough visar filmen med kycklingen som dödas när han håller föredrag. Senare säljs filmen också till Tyskland och USA för att användas i kampanjer för andra utrotningshotade fåglar.

Ett ödesår för Henderson
Tillräckligt med pengar flyter in och 2011 blir det stora ödesåret för Henderson. Ett nyzeeländskt företag med mycket gedigna kunskaper ska utföra råttutrotningen. Det är dags för en ny expedition.
Alve ingår i en förtrupp som ska fånga in Hendersonrallar i tillräcklig mängd för att deras överlevnad som art ska vara tryggad. I början av juli stiger förtruppen iland på Henderson. Arbetet försvåras av att det regnar ganska mycket. När rallarna har tillgång till regnvatten lockas de inte av skålarna med vatten i fällorna. Rallstammen har också decimerats kraftigt på grund av en torrperiod i början av året. Stämningen är nervös. Målet är att fånga in minst 120 rallar. Har man avsevärt färre än så i bur i mitten av augusti kan man bli tvungen att avblåsa hela aktionen. Men regnet avtar och med nöd och näppe är tillräckligt många rallar infångade när det är dags.

Råttgift sprids över Henderson.
Canon 7D, 24-105/4 IS USM, f/9,5 1/500 200 ISO, 2011.

Fartyget MV Aquila anländer på utsatt tid. Ombord finns specialutbildad personal och på däck står två helikoptrar. Råttgiftet släpps ut med hjälp av gödselspridare som hänger ner från helikoptrarna. Det regnar råttgift över varenda kvadratmeter av Henderson under loppet av två dagar. För att man ska vara säker på att alla råttor dör upprepas proceduren efter en vecka. Totalt sprids 74 ton råttgift ut.

Hendersonrall får motgift mot råttgift.
Canon 7D och inbyggd blixt, 24-105/4 IS USM, f/4 1/60 800 ISO, 2011.

Döda råttor ligger nu och ruttnar överallt. Många rallar stryker också med och det blir kusligt tyst på ön när deras kraxande inte längre hörs i buskarna. Alve och de andra fågelräddarna tar hand om döende rallar som fått i sig råttgift. Fåglarna får sprutor med motgift och blir satta i burar. Några överlever på det viset.
Sedan giftspridningen är genomförd får Alve tid att fotografera. Han umgås med en sula-unge på norra stranden, sjunger för den och låter den vänja sig vid kameran. Till slut är den framme och pickar på objektivet. Han fotograferar också fregattfåglar som jagar sulor för att stjäla deras mat i luften.
I baslägret råder en dyster stämning. Expeditionsdeltagarna befarar att så gott som alla rallar i frihet har dött. Med bara de fångna fåglarna som utgångspunkt blir det mycket svårt att återställa rallstammen. Men några veckor efter det sista giftutsläppet börjar enstaka rallar visa sig. Och en dag dyker en nykläckt unge upp tillsammans med sina föräldrar. Jubel utbryter bland fågelräddarna. Den följande tiden observeras fler och fler nykläckta rallar.

Gavin Harrison matar rallar 2011.
Canon 7D, 50/1,4 USM, f/4 1/125 400 ISO, 2011.

Alve reser hem i slutet av september. Några expeditionsdeltagare stannar ytterligare två månader. De släpper ut de infångade rallarna när råttgiftet brutits ned och försvunnit. Inga tecken på råttaktivitet observeras. I maj 2012 konstateras att fåglarna på Henderson har ökat mycket kraftigt i antal, men tyvärr har en del råttor överlevt. Det betyder att arbetet med utrotningen måste fortsätta. Inom The Royal Society for the Protection of Birds är man fast besluten att säkra Hendersonpetrellens överlevnad. Henderson ska i framtiden bli en fristad för havssköldpaddor, märkliga växter och sällsamma fåglar som inte finns någon annanstans på jorden.

Hendersons sydostkust.
Canon 7D, 24-105/4 IS USM, f/5,6 1/2000 400 ISO, 2011.

Fakta Henderson Island

På grund av sin speciella geologi och unika natur är ön Henderson i Stilla havet uppsatt på UNESCO:s världsarvslista. Information om detta finns på http://whc.unesco.org/en/list/487/.

Den brittiska organisationen The Royal Society for the Protectionof Birds organiserar arbetet med att rädda den utrotningshotade Hendersonpetrellen. Man kan läsa om projektet på http://www.rspb.org.uk/ourwork/projects/details.aspx?id=tcm:9-241934  eller sök: Henderson Island Restoration Project.

Högklassigt foto skapar engagemang för miljön. Webbplatsen Arkive – Images of life on earth, www.arkive.org, samlar film och foton av världens hotade arter. Många av världens främsta naturfotografer är representerade. Alve Henricson bidrar med film och bilder på Hendersons fåglar. Filmen med petrellungen som dödas av en råtta går att se här.

Journalisten och författaren Charlotta Sjöstedt har skrivit boken Öar av frihet som handlar om Alve Henricson och forskningsbåten Searcher som han byggde och arbetade med under drygt 15 år. Stora delar av boken beskriver arbetet på Henderson. Boken är slut på förlaget, men går att få tag på begagnad via Internet.

Kamerautrustning
Filmen på en råtta som dödar en petrellunge togs med DV-Cam, men idag finns bättre filmkameror. För stillbilder använder Alve Henricson en Canon 5D och en Canon 7D. Han bär kamerorna i Think Tank-hölster med tillhörande midjebälte. Fåglar fotograferar han med ett 70-200-objektiv eller ett 100-400-objektiv och landskap med ett 16-35-objektiv.

Sula-unge.
Canon 5D, 16-35/2,8 II USM, f/14 1/800 400 ISO, 2011.

 

 

Uppdatering 31 augusti 2012:

Artikeln har också uppmärksammats på fotosidan.se http://www.fotosidan.se/cldoc/raddar-miljon-med-kameran.htm