Blog
Dörrar lämnar spår i vårt undermedvetna. Instinktivt drar vi slutsatser om personer som bor bakom dörrarna vi passerar. Dörrar berättar också en hel del om det geografiska områdets kultur och historia.
Tidigare har jag publicerat bilder på dörrar från La Puna i nordvästra Argentina. Nu lägger jag ut en första omgång bilder på dörrar från norra Spanien. Fortsätt läsa ”Dörrar talar 02”
På ”El Camino a Santiago” i norra Spanien ser man livet på olika sätt. För några är det en ”inre” vandring, för andra är det mer en ”yttre” vandring. I förra inlägget delade jag med mig av några möten med människor. Nu delar jag med mig av omgivningen jag upplevde längs med vägen mellan Pamplona och Burgos. Fortsätt läsa ”El Camino Nr 2”
Lutz från Vancouver BC, Kanada
I mitten av maj vandrade jag mellan Pamplona och Burgos i norra Spanien. Jag följde den franska pilgrimsleden som går till Santiago de Compostela (El Camino Francés a Santiago de Comportela). Höjdpunkten av resan var möten med andra människor som jag dokumenterade med min kamera. Här visar jag ett urval av dessa möten. Fortsätt läsa ”El Camino Nr 1”
Infartsvägen till byn Iruya.
Bilderna är tagna i all hast under rekognoseringsresa genom provinserna Salta och Jujuy i nordvästra Argentina. Hit planerar jag återkomma flera gånger med mer tid för fotografering och för att komma både natur och människor närmre. Fortsätt läsa ”Nordvästra Argentina”
Från La Puna
Dörrar kan vara stängda, dörrar kan vara öppna, men framför allt, dörrar talar. En dörr berättar om sin ägares inställning till livet, om ägarens levnadssätt, om rikedom eller fattigdom. Även om en dörr är stängd kan vi för det mesta utläsa mycket om dess ägare. Fortsätt läsa ”Dörrar talar 01”
I februari körde jag en tiodagars rundtur med hyrbil i nordvästra Argentina. Jag letade bland annat efter nya resmål för kommande natur- och fotoresor. Längs med vägen stannade jag till då och då och dokumentera det jag såg. Fortsätt läsa ”Berg i färg”
Precordillera så som man ser den från staden Mendoza en tidig morgon.
Bergskedjan Anderna i Sydamerika delas in i flera geologiska områden. I trakten av Cuyo i Argentina finns ett område som kallas Precordillera (förbergen). Det är området man först kommer till om man reser från öster till väster. I Precordilleran är bergen inte mycket högre än 3 000 meter. Fortsätt läsa ”Precordillera”
För en vecka sedan reste jag från högplatån i norra Argentina och det torra området Puna i Anderna till det fuktiga området Yungas på bergsmassivets östliga sluttningar. På vägen stannade jag i sockerrörstaden Libertador General San Martín. I övriga landet hade karnevalfirandet ”El Carnaval” avslutats en vecka tidigare, men här passade man på att fira ytterligare en helg. Jag välkomnades av karnevalens jurymedlemmar som bjöd mig att fotografera händelsen. Fortsätt läsa ”Corso i Libertador General San Martín”
Hus i La Boca, Buenos Aires, Argentina.
SGS-klubben/föreningen för inbitna globetrotters startades 1988. Föreningens målsättning är att utveckla sitt eget resande och få kontakt med likasinnade . I början av 2013 fick jag glädjen att resa med 18 stycken av de cirka 400 medlemmarna. Fortsätt läsa ”Med reseklubben SGS i Argentina och Chile”
Det låter som en påhittad historia, men jag tror den är sann. Enligt en av båtförarna i vår senaste resa till Eldslandet för en vecka sedan, var vi de första att besöka en nyligen blottad fjord. Fortsätt läsa ”På isflak i Eldslandet”
Befinner mig i södra Sydamerika och prövar mig fram för att hitta en bra metod att fotografera kondor i det vilda. Ska man fotografera änder räcker det med gammalt bröd som lockbete. En kondor kräver lite mer än så och åteln lockar till sig fler fåglar än kondorer.
Fortsätt läsa ”I jakten på kondor”
På 70-talet arbetade jag bland annat som pådrivare av skördearbetare i nordvästra Argentina. Vid ett par tillfällen transporterade jag stora röjningsmaskiner till urskogen och det hände att jag körde några traktorlass med enorma träd till ett sågverk. Vid tjugoårsåldern förstod jag inte bättre. Jag insåg inte då att jag påverkade urbefolkningens möjligheter till överlevnad. Stora delar av deras skogar har skövlats och deras levnadsförhållanden har förändrats drastiskt. Jag vill nu göra en insats för att hjälpa indianerna genom att organisera ekoresor till deras förmån. Fortsätt läsa ”Indianerna Wichís, Tobas och Kollas”
Fregattfåglar utökar sin diet genom att stjäla mat från andra fåglar. Ofta ligger de och lurpassar när till exempel sulor flyger in mot land efter dagens fiske. Fregattfågeln är en skicklig och snabb flygare som attackerar sitt offer blixtsnabbt. Det som händer vid attackerna går så fort att man inte hinner se detaljerna med blotta ögat.
Under nästan en hel månad hade jag möjlighet att studera fregattfåglarnas attacker på ön Henderson i Stilla havet. För att hinna med i de snabba rörelserna använde jag ett zoomobjektiv inställd på kort brännvidd (mest synfält). När fåglarna syntes i kamerans sökare zoomade jag in samtidigt som jag försökte följa rörelserna så gott det gick. Dessa foton är resultatet efter att ha tagit några tusen bilder. Fortsätt läsa ”Kleptoparasitism”
Mest på skoj och istället för att kolla på tv, ägnade jag en stund åt att jämföra kvalliten på gamla och nya bilder i min hårddisk. För att jämföra skärpan i olika objektiv klippte jag ut ögon i 100 % förstoring. Plötsligt råkade jag ha några bilder som kanske håller för ett blogginlägg om fototeknik. Fortsätt läsa ”Ögon”
Det var riktigt kul att fota en modell som inte blir generad eller uttråkad av närgångna objektiv, men jag fick vara snabb i svängningarna för att hinna med i det uppskruvade tempot. Passade på att pröva olika vinklar och ljusförhållanden. Det svåraste var att få rätt ljus under mössan, där brukar det alltid bli för mörkt. Fortsätt läsa ”Barn i fokus nr 1”
Text Charlotta Sjöstedt
Foto Alve Henricson
Mörkret har sänkt sig över den öde ön Henderson i Stilla havet, men dånet av bränningar mot korallrevet utanför fyller luften. Bland kokosfibrer på marken sitter en dunig fågelunge. Snart kommer den att vara död och detta ska ge eko på många håll i världen. Fortsätt läsa ”Naturfotograf i råttkrig”
Cerro Torre, foto Dorthe Beldal.
Samtidigt som danskan Dorthe Beldal fann sin favoritplats på jorden, hittade hon sin stora kärlek, maken Luis Lira Valenzuela från Puerto Natales i Chile. Äntligen skulle Dorthe leva i och uppleva ett av världens mest spektakulära naturområden, Patagonien i södra Sydamerika. Men under en storm var olyckan framme. Fortsätt läsa ”Trotsiga Dorthe utmanar Patagonien”
Vi hade ankrat min båt Searcher i San Blas arkipelag och gav oss ut på en gummibåtstur. Från fastlandskusten följde vi en flod uppström och hann ikapp en kanot byggd av en urholkad trädstam. Kanoten stakades fram av en man och en ung grabb som kämpade mot den starka strömmen. Jag erbjöd dem att bli bogserade och de tackade ja. I kanoten fanns också en kvinna med en nyfödd bebis och några barn. Efter några timmars stånkande med utombordsmotor mot strömmen, blev det för grunt för gummibåten och vi fick säga adjö till kanoten som försvann runt nästa krök.
Innan återfärden till segelbåten stannade vi till i djungeln vid flodkanten. Plötsligt började det ösregna. Vattnet i floden steg blixtsnabbt, svämmade över och täckte marken där vi stod under träden. Insekter och spindlar sökte sin räddning på våra kroppar för att inte dras med i vattenströmmen. Det blev för strömt för att köra gummibåten i den översvämmade floden som dessutom fylldes av omkullfallna träd och grenar som vältrade sig fram i vattenmassorna.
Fortsätt läsa ”Kuna Yala 2002”
Så här börjar artikeln. Läs hela i tidningen.
Mörkret har sänkt sig över den öde ön Henderson i Stilla havet, men dånet av bränningar mot korallrevet utanför fyller luften. Bland kokosfibrer på marken sitter en dunig fågelunge. Snart kommer den att vara död och detta ska ge eko på många håll i världen. Fortsätt läsa ”Natur & Foto nummer 3 2012”
När jag var drygt tjugo år var jag lastbilschaufför i Bolivia. Vi lastade is och färsk fisk i Villa Montes vid låglandet Chaco och körde upp till gruvorna på högplatån. Den fisk vi inte fick såld vid gruvorna försökte vi sälja på marknader i Potosí, Oruro och Cochabamba. Det blev flera mils körning på bergsvägar och ett antal dagars köpslående med Colla-indianerna, till dess bolivianska hälsovårdsmyndigheten tvingade oss bränna den skämda fisken.
Fortsätt läsa ”Dödens väg”