Blog
Cykelverkstad fotograferad från trottoaren.
Efter flera dygns påtvingat kontorsarbete i billigt hotellrum, släpade jag mig ikväll ut på en kort promenad. För att rensa hjärnan tog jag kameran med mig och knäppte några bilder. Jag ”snabbframkallade” bilderna i hotellrummet och laddar nu upp några av dem på restaurang med Wi-Fi.
När jag fotar ansikten försöker jag, så som många andra fotografer, få personer att slappna av och vara sig själva. Detta är inte lätt och jag kan villigt erkänna att jag inte har ”den fotografiska karisman” som behövs. Och att få folk att slappna av är definitivt inte lätt när man har med glada indianer att göra.
Varje år försöker jag få tid att genomföra rekognosceringsresor för kommande turistresor som jag leder. I mars 2014 reste jag längs floden Pilcomayo i norra Argentina. Området kallas Gran Chaco. Här bor bland annat indianerna wichí, chorotes och tobas. Förhållandena här är mycket prekära och det är inte alltid lätt att ta sig fram. Kontentan av rekognoseringsresan är att det förmodligen är för tidigt att organisera turistresor hit. Men hör gärna av er om ni är intresserade. Då hyr jag en fyrhjulsdriven bil och ordnar en JORDNÄRA RESA till området. Det blir i så fall en resa som kommer att ställa höga krav på deltagarnas uthållighet. Laddar snart upp fler bilder från både den här och tidigare resor.
(Ursäkta filmens dåliga och skakiga kvalité. Hade egentligen inte tänkt publicera klippen, men nu är det gjort 🙂 )
En sydamerikansk gaucho är motsvarigheten till den i Europa mer kända nordamerikanska cowboyen. De är mycket skickliga ryttare som i huvudsak arbetar med boskap i stora öppna landskap. Uttrycket gaucho började användas under 1700-talet medan uttrycket cowboy inte blev vanligt för än cirka 1865 efter inbördeskriget i Nordamerika.
Nu i februari ledde jag en resa i provinsen Salta där jag fick tillfälle att fotografera några gauchos och chinas. Gauchokvinnorna kallas chinas (china i singular) vilket betyder kvinna eller hona på quechuaspråket.
Jag har ont i huvudet, jag är yr och jag andas extra djupt för att fånga syret som inte finns i den höga höjden. Sätter mig ner, inte bara för att få bättre fotovinklar utan för att vila och kippa efter andan. Framför objektivet springer, skuttar och skrattar kollaindianerna när de gör upp om vinsten i årets fotbollsturnering. De är vana vid den tunna luften och både killar och tjejer från tre närliggande byar i ett hörn av Andernas högplatå är med och kämpar. Glädjen de sprider i sin tillbakadragna stolthet värmer mitt hjärta. Jag trivs.
Fortsätt läsa ”Fotboll på hög nivå”
Som många av er vet, så har jag ”förseglat” mig i och med arbetet med min båt Searcher (som nu seglar med ny ägare i Antarktis). Sedan dess händer det mycket sällan att jag följer med på segling. Däremot brukar jag bo ombord på en kamrats segelbåt när jag besöker Buenos Aires. Igår skulle min provisoriska bostad ut och segla.
Fortsätt läsa ”Regata Oceánica Buenos Aires – Río de Janeiro 2014”
Kungspingvin på Eldslandet, Patagonien i södra Chile.
Jag har ännu en gång varit med om en fantastisk resa i Patagonien. Halva resan gjorde vi på land och den andra halvan ombord på båt vid Eldslandets kuster. Här delar jag med mig av några av bilderna tagna de senaste veckorna.
Fortsätt läsa ”Djur i Patagonien”
En äldre kondorhane.
Nyårsafton 2012-2013 satt jag med fotograf Brutus Östling i ett provisoriskt gömsle vi hade byggt för att fotografera kondorer, en av världens största och skyggaste fåglar. Anledningarna var att lära känna fåglarnas attityder och vanor för att senare bygga ett större gömsle till en av våra fotoresor som var planerad att genomföras i januari 2014. Utmaningen var att bygga ett gömsle som skulle rymma fjorton personer samtidigt som det inte fick skrämma fåglarna . Nu i efterhand är jag glad att jag tog god tid på mig. Dåligt väder med kraftiga vindar och svårigheter med transporter gjorde att det tog mig över en månad att bygga det nya gömslet. Här kan du följa bygget.
Fortsätt läsa ”Gömsle för kondor”
En Carancho (Caracara plancus) flyger iväg från mitt gömsle med åtel jag lagt ut åt kondorer.
Egentligen är fågelfotografering inte min grej. Det jag gillar är utmaningen att komma djurlivet nära för att i största möjliga mån få vara så nära som möjligt den äkta naturen. Det är själva närvarokänslan jag är ute efter. Att det sedan ibland råkar bli en och annan lyckad bild är ett plus i kanten.
Den senaste perioden har jag vistats en hel del på pampas och bland låga berg i Sydamerikas Patagonien. När tillfälle ges lägger jag mig på marken och knäpper en och annan fågel.
Min vän gauchon Denis Zalasar som vägrar träffa en läkare. Han säger: ”Som jag föddes lever jag och som jag lever dör jag”.
Är i södra Chile där jag bygger gömsle för att fotografera kondorer. Detta gör jag på en estancia som har åtta tusen får, två tusen kor och två hundra vildhästar. Det vindpinade landskapet sätter prägel på tillvaron här. Jag har väntat på lugnare vindar i drygt två veckor. Under tiden hjälper jag till med göromålen som aldrig tar slut på en gård. Jag lagar trasiga rörledningar, märker får och kör lastbil med balar av ull som väger cirka tre hundra kilo styck. Mellan varven passar jag på att fota. Fortsätt läsa ”Södra Chile”
Dörrar lämnar spår i vårt undermedvetna. Instinktivt drar vi slutsatser om personer som bor bakom dörrarna vi passerar. Dörrar berättar också en hel del om det geografiska områdets kultur och historia.
Tidigare har jag publicerat bilder på dörrar från La Puna i nordvästra Argentina. Nu lägger jag ut en första omgång bilder på dörrar från norra Spanien. Fortsätt läsa ”Dörrar talar 02”
På ”El Camino a Santiago” i norra Spanien ser man livet på olika sätt. För några är det en ”inre” vandring, för andra är det mer en ”yttre” vandring. I förra inlägget delade jag med mig av några möten med människor. Nu delar jag med mig av omgivningen jag upplevde längs med vägen mellan Pamplona och Burgos. Fortsätt läsa ”El Camino Nr 2”
Lutz från Vancouver BC, Kanada
I mitten av maj vandrade jag mellan Pamplona och Burgos i norra Spanien. Jag följde den franska pilgrimsleden som går till Santiago de Compostela (El Camino Francés a Santiago de Comportela). Höjdpunkten av resan var möten med andra människor som jag dokumenterade med min kamera. Här visar jag ett urval av dessa möten. Fortsätt läsa ”El Camino Nr 1”
Infartsvägen till byn Iruya.
Bilderna är tagna i all hast under rekognoseringsresa genom provinserna Salta och Jujuy i nordvästra Argentina. Hit planerar jag återkomma flera gånger med mer tid för fotografering och för att komma både natur och människor närmre. Fortsätt läsa ”Nordvästra Argentina”
Från La Puna
Dörrar kan vara stängda, dörrar kan vara öppna, men framför allt, dörrar talar. En dörr berättar om sin ägares inställning till livet, om ägarens levnadssätt, om rikedom eller fattigdom. Även om en dörr är stängd kan vi för det mesta utläsa mycket om dess ägare. Fortsätt läsa ”Dörrar talar 01”
I februari körde jag en tiodagars rundtur med hyrbil i nordvästra Argentina. Jag letade bland annat efter nya resmål för kommande natur- och fotoresor. Längs med vägen stannade jag till då och då och dokumentera det jag såg. Fortsätt läsa ”Berg i färg”
Precordillera så som man ser den från staden Mendoza en tidig morgon.
Bergskedjan Anderna i Sydamerika delas in i flera geologiska områden. I trakten av Cuyo i Argentina finns ett område som kallas Precordillera (förbergen). Det är området man först kommer till om man reser från öster till väster. I Precordilleran är bergen inte mycket högre än 3 000 meter. Fortsätt läsa ”Precordillera”
För en vecka sedan reste jag från högplatån i norra Argentina och det torra området Puna i Anderna till det fuktiga området Yungas på bergsmassivets östliga sluttningar. På vägen stannade jag i sockerrörstaden Libertador General San Martín. I övriga landet hade karnevalfirandet ”El Carnaval” avslutats en vecka tidigare, men här passade man på att fira ytterligare en helg. Jag välkomnades av karnevalens jurymedlemmar som bjöd mig att fotografera händelsen. Fortsätt läsa ”Corso i Libertador General San Martín”
Hus i La Boca, Buenos Aires, Argentina.
SGS-klubben/föreningen för inbitna globetrotters startades 1988. Föreningens målsättning är att utveckla sitt eget resande och få kontakt med likasinnade . I början av 2013 fick jag glädjen att resa med 18 stycken av de cirka 400 medlemmarna. Fortsätt läsa ”Med reseklubben SGS i Argentina och Chile”
Det låter som en påhittad historia, men jag tror den är sann. Enligt en av båtförarna i vår senaste resa till Eldslandet för en vecka sedan, var vi de första att besöka en nyligen blottad fjord. Fortsätt läsa ”På isflak i Eldslandet”
