Hösttur med velomobil 2025

Detta är fortsättningen av min resa runt Europa 2020 som jag var tvungen att avbryta på grund av pandemin. För varje land jag kommer in i klistrar jag upp en flagga på velomobilen. Det året hann jag lägga till 17 flaggor och med dem jag hade tidigare fick jag ihop till 23. Nu hoppades jag samla ytterligare 6 flaggor, Isle of Man, Irland, Spanien, Portugal, Frankrike och Belgien. Reglerna är enkla; utöver att själv cykla på vägar får jag bara utnyttja färjor. Jag räknade med att resan skulle pågå i cirka en och en halv månad men var beredd på att vara hemifrån i upp till drygt två månader.

Varför velomobil?

I en velomobil sitter man skyddad från regn och stänk. När det blir varmt stuvar man undan det svarta överdraget och får då ett svalkande vinddrag över kroppen. Velomobilen fungerar också som ett solskydd när det är extremt varmt.
Att cykla långt med velomobil är mycket lättare än att cykla med sadelcykel. Den aerodynamiska konstruktionen gör att velomobilen klyver fram genom vinden oavsett om man har med- eller motvind, vilket gör velomobiler mycket snabbare. I en liggcykel har man en mycket bekväm sittställning vilket gör att man kan cykla många fler timmar per dag än med en sadelcykel. Man slipper dessutom få ont i bak, nacke, rygg och handleder. Tack vare de relativt stora förvaringsutrymmena i velomobilen kan man ta med lika mycket last som på en sadelcykel med stora cykelväskor. Lasten ligger också innanför ett skal som skyddar mot smuts och regn.

Val av rutt

Genom att resa med färjor kan jag komma ganska långt utan att behöva cykla genom Centraleuropa. Under den här turen vill jag komma relativt snabbt till Spanien och Portugal för att förhoppningsvis spendera mesta tiden i sydliga länder.

Nu kör vi.

3 oktober

Klockan 11.30 startade jag min resa. Jag började med att gå på konsert i Malmö varifrån färjan till Travemünde skulle lämna kajen på förmiddagen den 4 oktober. Prognosen varnade för storm och viss båttrafik var inställd men inte min färja.

4 oktober

Surrad för kuling.

Det blåste rejält när vi passerade under Öresundsbron som går mellan Sverige och Danmark. Restaurangen ombord var inte välbesökt den här dagen när båten gungade mer än vanligt.

Det fanns ljus vid horisonten mot söder. Prognosen lovade dock kraftigt regn framåt kvällen lagom till dess jag skulle sätta upp tältet i Travemünde.

Men jag hann komma in i tältet bara någon minut innan det började regna.

5 oktober
180 km

I Tyskland skulle jag passera två floder med färja. Det ösregnade när jag kom fram till floden Elbe och semaforen lyste rött, inga bilar tilläts köra ombord. Men en av färjans besättningsmän kom fram till mig och berättade att jag kunde komma ombord med velomobilen medan vi väntade på att vattnet skulle sjunka. Vinden tryckte på så att vattennivån höjdes varpå vinkeln på färjans ramp blev för brant för bilar och lastbilar.

Ombord på färjan fanns ett kafé. Värdinnan berättade om sitt strapatsrika liv medan vi väntade. Hon hade arbetat i många olika länder och lärt sig flera språk. Här på färjan fick hon möjlighet att använda alla språk hon lärt sig.

För högt vattenstånd för att färjan ska kunna lasta bilar.

Efter flera timmars väntan hade vattennivån sjunkit och bilarna kunde äntligen köra ombord.

Det blev en ansträngande dag med blåst, ösregn och sen färja. Därför unnade jag mig en hotellnatt när det blev svårt att hitta en öppen camping efter det att solen gått ner.

6 oktober
214 km

Ensam i campingen så här sent på året.

Innan resan hade jag inte tränat något speciellt mer än den vanliga vardagscyklingen. Jag blev därför lite trött när jag cyklade extra långt den här dagen. Jag hade lite bråttom till Dronten där jag bokat tid för att serva min velomobil.

7 oktober
100 km

Den här kvinnan berättade att hennes familj är förtjust i sagan om Nils Holgersson. Därför har hennes far satt upp Nils och gåsen på deras tomt. Hon berättade också att hon för åtta veckor sedan fått en son som heter Huub.
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en roman skriven av Selma Lagerlöf, den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Boken gavs ut i två delar 1906–1907. Kommunen där jag bor har en logotyp med en bild av Nils Holgersson. Kommunstyrelsen ville byta logotyp varpå det blev protester. Samtidigt som jag hittade Nils Holgersson i Holland pågick en folkomröstning hemma där utslaget blev att folket ville ha tillbaka logotypen med Nils. För er som förstår svenska rekommenderar jag att kolla detta avsnitt från Sveriges television (Programmet har ingen som helst koppling till min resa mer än att jag råkade hitta Nils i Nederländerna.)

Cykelväg, vattenväg och motortrafikled. Det är en fröjd att cykla velomobil på de nederländska cykelvägarna där man slipper trängas med bilar.

Till skillnad mot Sverige där Trafikverket undviker att bygga cykelvägar som inte går parallellt med landsvägar, bygger man i Nederländerna cykelvägar där det passar bäst. Här en cykelväg på krönet av en skyddsvall.

Framme i Dronten där jag hyrde en stuga på den lokala campingen. Jag planerade att stanna här två nätter men vistelsen blev förlängd.

Dronten och Velomobiel.nl

Två meter under havsnivån finns Velomobiel.nl där min velomobil tillverkades för flera år sedan. Här hade jag bokat tid för service.

Det första jag gjorde efter att ha lämnat allt bagage i stugan jag hyrt, var att tvätta rent velomobilen inför servicen. Eva Jacobs från Velomobiel.nl förevigade detta med en teckning av mig och min velomobil.

Min velomobil lades upp på en ”sjukbädd” där vi turades om att serva den. Den viktigaste anledningen till att jag valt att komma till Velomobiel.nl och inte göra arbetet själv var tillgången på reservdelar. Men det visade sig också att expertisen hos de som designat och tillverkat velomobilen hade mycket stor betydelse för resultatet.

Velomobildesignern Allert Jacobs tillverkar delar till velomobiler.

Theo van Andel skruvar ihop bakaxeln efter det att Allert svetsat på förstärkningar på aluminiumkonstruktionen.

Eva Jacobs servar fästet till visiret.

Allert Jacobs justerar bakbromsarna med hjälp av egentillverkad utrustning som mäter båda bakhjulens motstånd samtidigt och var för sig.

Jag kände mig extra privilegierad när jag fick besöka ett av de heligaste rummen för velonauter, rummet där nya velomobilmodeller föds. Allert Jacobs från velomobiel.nl visade mig hur nya Quest och Strada utvecklas. Det blir många nya finurliga konstruktionslösningar, bland annat kommer fronten att kunna lyftas på samma sätt som en bils motorhuv. Jag är imponerad!

Det var också intressant att se hur Theo experimenterar med att göra bilar mer aerodynamiska för att minska elförbrukningen. Med den här bakdelen monterad på dragkroken kommer man tio procent längre än utan Aero Tail installerad.

9 oktober
Från mina anteckningar:
Äntligen klar med service av QV (en förkortning av Quatrevelo, min velomobilmodell). Gänget här har varit jättebra. Är mycket trött. Inte så konstigt egentligen. Först intensiv cykling följt av stressigt verkstadsarbete. Ska nu planera färden till England och se hur det blir med tider för färjorna. Har bestämt mig för att inte stressa till färjan imorgon. Sover ut, packar i lugn och ro och stannar en natt till på vägen till Rotterdam.
Men så blev det inte … Jag kommer att hinna med morgondagens färja till England.

10 oktober
160 km

Man passerar många pittoreska ställen när man cyklar genom Nederländerna.

När jag är osäker på vilken tid jag är framme vid färjeterminaler föredrar jag att köpa biljett vid incheckningsluckan. Så gjorde jag även här i Rotterdam. Tjejen vid incheckningen var mycket trevlig och säger plötsligt till mig: ”Dig känner jag.” ”Jag har seglat med dig på din båt Searcher i Brasilien.” Jag tappade hakan!
(Ni kan läsa om båten Searcher i boken Öar av frihet författad av Charlotta Sjöstedt. Boken går att låna i vissa bibliotek, kan köpas i begagnatmarknaden eller laddas ner som e-bok.)

21.00 lämnade vi kajen i Rotterdam och anlände Hull efter soluppgång morgonen därpå.

11 oktober
219 km tvärs över England

Jag hade tänkt ta det lugn och inte stressa, men samtidigt ville jag inte stanna allt för länge på de brittiska öarna. Detta berodde på att det från södra Irland till Spanien bara gick en färja i veckan och dessutom började kylan göra sig kännbar på dessa breddgrader. Faktumet att internettuppkopplingen i Brexitland är mycket dyr påverkade också min längtan att återvända till EU där jag har samma telefontaxa oavsett i vilket EU-land jag är.

I England hade jag cyklat tidigare och så fort jag landade där igen blev jag påmind om att undvika deras cykelvägar. Tyvärr är deras gator och vägar med stora ojämnheter och gropar inte mycket bättre att cykla på.

På samma sätt som jag samlar flaggor på min velomobil försöker jag samla fotografier på poliser som stoppar mig för att fråga vad jag kör för typ av fordon. I det här fallet ville den här trevliga polisassistenten mest bara ha en bild på min velomobil därför att hon tyckte den var fin.

Cyklade genom mycket vacker natur i närheten av Sharp Haw. Tack vare att jag har installerat el-assist i min velomobil blev det inte allt för jobbigt att ta mig upp för backarna. Här slapp jag den täta motoriserade trafiken till vilken man byggt vägar i dalarna där backarna inte är lika branta.

Utsikt från Sharp Haw.

Framåt kvällen hamnade jag på en nyasfalterad fin nedförsbacke i naturområdet The Forest of Bowland. Vilken härlig känsla att susa fram utan att behöva anstränga sig! Jag fick tillbaka orken och bestämde mig för att cykla hela vägen till färjeläget i stället för att söka upp en camping.

Bromsade hårt för att inte skada den lilla kaninungen.
Efter totalt elva och en halv timmes resa tvärs över England kom jag fram till Heysham varifrån färjan till Isle of Man skulle gå klockan 01 på natten. Jag tillbringade flera timmar på den lokala puben medan jag väntade.

12 oktober
6,2 km på Isle of Man

Klockan 01 på natten tar jag färjan från Heysham i England till Douglas på Isle of Man. Planen var att kanske stanna två nätter på ön för att sedan fortsätta till Dublin på Irland. Jag hade ju sett på kartor att det går färjor där emellan och tänkte som för det mesta, jag köper biljett när jag vet exakt tid för min fortsatta resa.
När jag landade innan soluppgången på Isle of Man var jag ganska trött efter den långa cykelturen tvärs över England och en natt sittandes i en fåtölj. Cyklade på tomma gator längs med Douglas strandpromenad medan sopbilens slamrande ekade mellan husväggarna. Efter några kilometer vände jag mot hamnen igen för att skaffa en tidtabell till färjorna mot Irland. Svaret jag fick var: ” They run during the festivities”. Alltså gick det inga färjor till Dublin förrän kommande jul och nyår. Hela min planering gick om intet. Jag fick skynda mig att köpa biljett till samma färja jag kommit med och återvända till England för att där cykla till Holyhead på Wales nordvästra spets. Poliserna var misstänksamma när jag skulle borda samma färja igen. De frågade ut mig och ville veta om jag var någon typ av knarkkurir.

I all hast hann jag ta den här bilden när jag var på väg till samma färja som jag kommit med. Det blev mindre än en timmes vistelse på ön. Den mest dyrköpta flaggan till min velomobil.

På vägen tillbaka från Isle of Man åkte en lös pallyftare in i min velomobil, gjorde ett hål och repade lacken. Besättningen ombord på färjan hade glömt att surra den.

Fortsättning den 12 oktober
97 km

Det blev mycket lite sömn under resan till och från Isle of Man, men trots det hann jag cykla en dryg tredjedel av sträckan till Holyhead. Jag var för trött för att söka upp en camping och tog in på hotell den natten. Jag behövde få sova.

13 oktober
178 km

Det blev en krävande dag med spännande omgivningar, kanalbåtar och bergsvägar. Jag har under min ungdom klättrat på klippor i Wales både i Snowdonia och i Holyhead, men jag hade ingen aning om att cykelvägarna skulle vara så krävande längs med den norra walesiska kusten. Att jag inte hade haft tid att i lugn och ro planera min rutt längst med detta område gjorde inte det hela lättare. Det blev en hel del felkörningar innan jag hittade den rätta vägen.

Wales norra kust.

Det finns en ganska fin cykelväg längs med de brantaste partierna vid Wales norra kust. Men man får vara beredd på en hel del uppförsbackar.

Det hann bli mörkt innan jag kom fram till campingen i Holyhead men jag hann äta middag på en indisk restaurang efter det att jag satt upp tältet.

14 oktober
Framme i Dublin

Klockan 10 körde jag ombord på ett av det svenska rederiet Stena Lines färjor i Holyhead. Besättningen hade stängt av en del av ett körfält nära dörren till hissen bara för mig. Alla var otroligt vänliga och hjälpsamma. Kanske därför att jag har svenska flaggan på velon?

Från mina anteckningar:
Snart somnar jag stående. Behöver några dagars vila.

Alla hotell var fullbokade i Dublin. Hittade B&B 15 km från centrum för 75 € natten. Jag betalade för två nätter.

Det känns ganska tryggt att ha ett fodral till velomobilen när den parkeras i en förort utanför en B&B. Dessutom har jag ett rörelselarm och ett lås.

15 oktober
En dag i Dublin

Jag tog spårvagnen in till stan och gick omkring som en av alla andra turister där. Jag hade en proffskamera med på resan, men orkade inte engagera mig utan nöjde mig med att använda mobiltelefonen när jag fotade.

16 oktober
161 km

Genom att följa kusten trodde jag att jag skulle få en platt och fin tur, men det blev det motsatta. Asfalten var långt ifrån jämn att cykla på och de ständigt återkommande korta upp och nedförsbackarna omvandlade resan till ett långt och svettigt gympapass.

I grafen från appen Ridewithgps kan man se berg och dalbanan som summerade dagens uppförsbackar till drygt 1500 meter.
På kvällen skrev jag följande anteckning:
Just druckit en liter te i mitt tält. B&B är ju bekvämt, men ett tält är iallafall ett tält. Campar 5 km från färjeläget. Färjan går om drygt 24 timmar, så jag har god tid på mig. Nervös eftersom jag inte vet om de accepterar velomobiler på färjan. Ska bli skönt att sova ut på färjan imorgon.

17 oktober

Jag är inte ensam vid mitt tält. Rödhaken är ganska liten om man jämför den med mina sandaler.

På irländska pubar kan man känna sig välkommen även om man ska tillbringa flera timmar där i väntan på att färjan ska gå. På den här puben satt jag hela eftermiddagen och delar av kvällen, hann äta både lunch och middag och där emellan se några långfilmer i min telefon.

Det var inga som helst problem att ta med velomobilen på Brittany Ferries båt mellan Irland och Spanien. Även här var personalen otroligt vänlig och hjälpsam. För säkerhets skull surrade jag velomobilen noga, Biscayabukten är ju känd för sina stora vågor.

18 oktober

Från mina anteckningar:
Allt jättebra. Sovit ut i egen hytt. Ytterligare en dag med nedladdade filmer i min telefon.

19 oktober
104 km
Framme i Spanien

Den här synen mötte mig när jag körde av färjan i Spanien. Observera att jag inte manipulerat färgerna. Det ni ser stämmer med verkligheten.
Kortbyxor på. 20 grader i Bilbao.

Klättrade drygt 700 meter på bara 27 kilometer, men det var det värt för att få se de vackra vyerna i bergsområdet.

Satte upp tältet utanför ett vandrarhem som stängt för säsongen. Byggnaden är en gammal tågstation som aldrig blev använd. För den som gillar att vandra kan det vara intressant att veta att det här finns en vacker naturstig byggd på en banvall som aldrig fick räls, den heter Vía Verde Santander – Mediterráneo.

20 oktober
61 km

Bakom kullarna ligger staden Burgos.

Från mina anteckningar:
Idag hade jag ett riktigt trevligt möte med den spanska polisen. Här är velomobiler mycket ovanliga och det är fullt förståeligt att de vill veta vad detta är för fordon. Just nu är jag i Burgos.

21 oktober
158 km

Jag befinner mig på den norra delen av Spaniens centralplatå. Här är vägarna inte så branta men temperaturen är lägre än vid till exempel Bilbaos kust. På dessa vägar vandrade jag i början av 2025 vilket ni kan läsa om i mitt tidigare blogginlägg: https://alve.henricson.eu/2025/05/20/el-camino-de-santiago-2025/

Här var det väldigt blåsigt men det spelar ingen roll när man cyklar med velomobil som klyver fram genom vinden. Har man rätt vinkel mot vinden kan man dessutom få extra skjuts framåt på samma sätt som ett segel eller en vinge. Temperaturen var cirka 15°C dagtid.

I den lilla byn Cervatos de la Cueza föddes Gregoria Matorras. Hon var mor till Argentinas befriare General San Martín. Här blev jag utfrågad av det här trevliga paret från Guardia Civil. Förmodligen hade någon ringt till dem och berättat att ett märkligt fordon körde runt i deras by.

Som den pilgrim jag ju också är, sov jag i härbärget i El Burgo Ranero. Med öronproppar på för att slippa höra snarkningar.

22 oktober
132 km

Längs med pilgrimsleder finns det för det mesta härbärgen, så kallade albergues. Vissa av dem kallas för donativo vilket betyder att man lämnar en frivillig gåva för att övernatta. På dessa ställen arbetar ibland utländska volontärer två veckor i taget och man får bara stanna där en natt åt gången.

Den här natten var vi bara två pilgrimer i sovsalen. En lokal värd serverade middag kl 20 och frukost kl 7. Var och en av pilgrimerna betalade efter förmåga.

23 oktober
50 km

Den här dagen blev det en kort sträcka. Jag behövde vila.

Jag blev en kändis i Spanien, så pass att jag blev stoppad av Guardia Civil för att de ville ta ett foto med mig. De hade läst om mig på sociala medier och nu ville de också ha en bild. Jag blev mött med mycket vänlighet och förundran var jag än cyklade i Spanien.

Velomobil låst mot räcke, med rörelselarm aktiverat och täckt med fodral. Jag tror inte dessa försiktighetsåtgärder hade varit nödvändiga i de mindre städerna, men det kändes säkrast så här.
Jag hade ett härbärge för mig själv. 6 stora sovrum, massor av toaletter och duschar, vardagsrum och fullt utrustat kök med kyl och tvättmaskin. Här fanns ingen hospitalero (värd) så här sent på året. Man bestämmer själv vad man ska betala för övernattning och jag bidrog med den största toalettpappersbalen jag kunde finna i affären.

Från mina anteckningar:
Jag har det bra! Druckit en halv flaska vin som ingick i dagens lunch. Mår bra i kroppen, bara lite ont i vänster ben. Vilar imorgon och går till samma lunchrestaurang då också. 🙂

24 oktober
Vila

Äldre byggnad i Alcañices.

Det märks att jag närmar mig Portugal. Här flaggas med både det spanska och det portugisiska baneret.

Från mina anteckningar:
Av en slump kollade jag tidtabell för färja från Spanien till England. Det visade sig att det bara går en färja den 1 november innan säsongen är slut. Som tur är hann jag köpa biljett, men alla hytter var fullbokade. Får nöja mig med ett reserverat säte för den 30 timmar långa resan. Detta gör mitt beslut om hemresa enkelt. Alternativet hade varit att cykla hela vägen genom Europa.
Nu när jag vilat känner jag tröttheten. Ska därför vila en dag till.

25 oktober
Tvungen att justera mitt reseschema.

Från mina anteckningar:
Att cykla många mil om dagen flera dagar i sträck tär på krafterna trots att jag sitter bekvämt i en liggcykel. (Jag hade förmodligen inte kunnat cykla ens halva de dagliga sträckorna på en sadelcykel med tunga och stora packväskor.) Tröttheten kom över mig när jag stannade för att vila överansträngda muskler i mitt vänstra ben.
Planen var att cykla till Porto i Portugal och därifrån norrut till Santiago de Compostela. Detta mål får jag skippa. Det skulle bli alldeles för ansträngande att köra cirka 180 km varje dag för att hinna med sista färjan för säsongen från Spanien till England.
Imorgon reser jag in i Portugal för att sedan cykla norrut mot Spanien igen. Där efter vänder jag mot öst för att ta mig till Bilbao utan stress.

26 oktober
93 km

Klockan 8.30 kom jag fram till det sydligaste landet under min hösttur 2025 och kunde lägga till en ny flagga på min velomobil, Portugals.
Temperaturen tidigt på morgonen var +6°C. Det var vindstilla och inga moln syntes på himlen. Rådjuren som skuttade över vägen var mycket mörkare än de svenska rådjuren. Temperaturen steg under dagen till cirka 19°C.

Åter i Spanien
Puebla de Sanabria

Vart jag än kom i Spanien träffade jag intressanta och intresserade personer. Tack vare min flytande spanska blev jag liksom en av dem. Resan bestod inte bara av hård cykling. Mellan varven umgicks jag en hel del med de människor jag träffade.

Under kvällen blev jag riktigt bekymrad när jag igen kände mig trött efter dagens tur. Började jag bli för gammal? Men så kollade jag cykeldatorn. Det hade varit uppförsbacke så att jag kört i lägsta växel uppför 1511 meter på bara drygt 90 km. Inte konstigt jag var trött. Högsta fart i nedförsbacke blev 94,5 km/h.

27 oktober
131 km

Från mina anteckningar:
Haft lite kul idag. I Benavente stannade jag för att äta dagens rätt på samma restaurang som jag åt på när jag cyklade västerut. Jag blev mottagen som en gammal trogen kund. Medan jag åt blev jag intervjuad av en reporter från den lokala pressen. Efter lunchen var det dags för vartredjedagsmötet med polisen, ett riktigt trevligt möte där jag åter igen fick informera om vad en velomobil är. Men roligast var att bli ombedd på kvällen ta in velomobilen i affären/puben/restaurangen/hotellet Ria de Vigo för att kunderna skulle kunna beskåda den. Samtidigt stod den där säkert under natten. Livet med velomobil kan vara riktigt kul!

Ni får stanna vid Ría de Vigos och hälsa på hos Ángel om ni har vägarna förbi!
https://maps.app.goo.gl/xgTif2YATNcZ8oyo6

Länk till artikel skriven av journalisten i Benavente: https://www.zamora24horas.com/provincia/miles-kilometros-espalda-pundonor-traspasa_1_2887822.html

28 oktober
125 km

Som omväxling får ni här se en topografisk karta som visar bergsområden och slätter.

Santa María del Campo.

Från mina anteckningar:
Idag har jag satt upp tältet i norra delen av Spaniens Meseta Central. När solen gick upp var temperaturen +2°C, men på eftermiddagen steg den till +20°. Jag har fått justera klädsel och velomobilens uppsättning successivt för att anpassa mig till temperaturen.

Möten med personer jag träffar blir trevliga minnen att ta med hem. Här trivs jag bäst i de små byarna där alla känner alla och jag, för några timmar blir en av dem.

29 oktober
100 km

”Är du härifrån Burgos” frågade en av poliserna vid mitt tredje polisstopp den här dagen. Nog för att min spanska är bra, pero no es para tanto! (Du behöver väl inte överdriva!) 🙂

Förra gången jag stannade i Oña tältade jag. Den här gången tog jag in på hotell.

30 oktober
97 km

Nu var fallskärmen surrad på plats för att bromsarna inte skulle överhettas i de branta nedförsbackarna mot Bilbao. Och det var jag glad för, jag slapp stanna för att svalka bromsarna.

Jag valde att cykla till hamnstaden Santurzi som ligger norr om Bilbao. Härifrån är det mycket nära till färjan mot Portsmouth.

Jag vill tacka Pensión Iruña för den fantastiska hjälp jag fick när de lät mig förvara velomobilen i ett litet förråd. Den fick plats med en millimeters marginal på varje sida. Sådant betyder mycket för mig när jag behöver parkera liggcykeln i en storstad.

31 oktober
Bilbao

Jag tog tunnelbanan in till Bilbao och beblandade mig med alla andra turister. Det märktes att julen var i antågande. Efter ett att ha promenerat genom gamla stan tog jag pendeltåget tillbaka till Santurzi.

1 november
Mot England

Sista bilden med Guardia Civil innan jag går ombord på färjan.

Det fanns en ledig hytt med gratis WiFi för lastbilschaufförer som jag bytte upp mig till. Jag slapp därför sitta i en fåtölj de trettio timmarna som båtfärden tog.

2 november
Portsmouth

Framme i Portsmouth sent på kvällen. Sov på hotell.

3 och 4 november
227 km + 30 km

Cyklade från Portsmouth till Dover där jag tog nattfärjan till Dunkerque.

Framme i Frankrike fortsatte cykla till dess solen började gå upp. Klockan 7.30 på morgonen hittade jag en rastplats vid cykelvägen som gick mellan skog och åker. Jag lade liggunderlag och sovsäck på bordet och fick några timmars sömn.

Det är svårt att hitta camping som är öppen så här sent på året. Därför blev jag extra glad när en cyklist stannade samtidigt som jag rullade ihop liggunderlaget jag sovit på några gryningstimmar vid sidan om cykelvägen. ”Behöver du camping? Jag äger en.” Han pekade på kartan och sa: ”Du hittar duschar bakom receptionen, det finns ingen där, men det är bara att gå in. Känn dig som hemma.”

Tack Camping Zuydcoote Beach!
https://maps.app.goo.gl/9D5pRroiuBPwrLW79

5 november
122 km

Här håller vägarbetare rent på den franska cykelvägen.

Jag körde genom Belgien och kan lägga till en ny flagga på min velomobil. Här längs med Atlantkusten är det en fröjd att cykla på fina cykelvägar.

En kanal sedd från en velonauts perspektiv.

Åter i Nederländerna. Här checkar jag in på en färja som bara tar cyklande och gående passagerare.

Svårt att tro det, men detta är insidan av en färja för cyklar.
Campar norr om Middelburg där jag fick sova i husvagn för samma pris som i tält. Tack minicamping De Goudsbloem!

6 november
131 km

Vilken fröjd! Här går det undan på de nederländska cykelvägarna.

I Nederländerna är jorden så mjuk att ingen sten behövs för att slå ner tältpinnarna i marken. Tältar åter igen två meter under havsnivån mellan Rotterdam och Amsterdam.

7 november
101 km

På morgonen dryper det av fukt i luft, mark och på tält, men i sovsäcken är det varmt och mysigt. Det bli en trög start på dagen.

8 november
125 km

Jag fortsätter att njuta av cyklingen genom Nederländerna och kör genom det vackra naturreservatet Jacob Trippad.

9 november
86 km

Detta var en märklig dag och jag cyklade mest på rutin som en robot. Jag hade vaknat sent och fick min allra första punktering på många, många år. Det gick mycket trögt i kylan och det blev bara några få kilometers cykling.

Passerar åter igen gränsen till i Tyskland.

Tältet var fortfarande fuktigt sedan vistelsen under havsnivån i Nederländerna. Jag nöjde mig med att torka golvet vilket fungerade bra så länge sovsäcken inte låg mot tältduken.

10 november
180 km

Färja över floden Elbe. Dimman förföljer mig.

Från mina anteckningar kvällen 10 november:
Nu bara 100 km kvar till Travemünde där jag tar första bästa färja till Sverige. Efter att varje morgon och kväll de senaste dagarna varit tvungen att torka ett genomblött tält på grund av tjock dimma, lyxar jag till det sista natten i Tyskland och tar in på hotell. Jag börjar längta hem.

11 november
98 km

Sista dagen utomlands för den här gången. Anlände åtta timmar innan färjans avgång från Travemünde. Kändes som om velomobilen hade bråttom hem. Jag ska därför kanske ge den namnet Rocinante (Don Quijotes häst) som en vän föreslagit, för hästar har ju ofta bråttom hem.

Ombord på färjan som av en händelse har namnet Nils Holgersson som jag skrivit om tidigare i det här blogginlägget.

12 november
Bara 30 km hem

Morgonsolen mötte mig när jag landade i Sverige.

---

Utrustning

Detta är en lista med kläder och utrustning som jag använt under höstturen 2025.

På fötter:
Gymnastikskor med Gore-Tex-membran (för kvällar och vilodagar)
SPD-sandal Shimano SD501 (med förlängda kardborreband för att anpassa storleken till sockor)
4 par tunna yllestrumpor
4 par strumpor i bomull
2 par grova yllesockor
Strumpöverdrag i Gore-Tex (skoöverdrag i vilka jag sytt in innersula i fårskinn.)
(Saknade lätta tofflor eller flip-flop på vandrarhem.)

Byxor:
2 par kalsonger syntet
3 par kalsonger bomull
Långkalsong merinoull underställ tunn
Vindbyxor med innertyg
Shorts/badbyxor
Jeans

På överkroppen:
T-tröja merinoull
T-tröja syntet
2 T-tröjor bomull
2 långärmade tunna tröjor merinoull typ underställ
Tjock ylleskjorta (fungerar som tröja)
Mycket tunn vindjacka
Dunjacka med avtagbar huva
Bröst- och halsvärmare Bering

Övriga kläder:
Tunn mössa i merinoull Aklima
Regnjacka
Regnbyxor

Sova:
Thermarest Neoair stor
Klassiskt liggunderlag 15 mm rulle
Lakan runt liggunderlag
Reselakan i siden
Uppblåsbar kudde
Sovsäck Everlite stor
Sovsäck Megalite medium

I liten ryggsäck:
Dator Surface Go 4 för att kunna sköta min affärsverksamhet
Reservglasögon (solglasögon)
Pump till liggunderlag
Thermarest lagningssatts
Packpåse med tvål, schampo och deodorant
Plastsked
Plastgaffel
Liten fickkniv med sax
Fällkniv
Liten pannlampa
Tvättlina
Toapapper
Necessär
Powerbank
USB-kablar
USB-laddare
Hörlurar

El:
Batteriladdare Cykle Satiator 8A
2A laddare
Kablar och grenkontakter
Övergångsadapter CEE

Påse i cockpit:
Buff
4 svettband till armbågar (avklippta tubsockor)
Pappersnäsdukar
Toapapper

Kök:
Primus Lite XL och gasflaska
Mugg som passar på kök
Djup plasttallrik

Övrigt:
Handduk syntet stor
Wettexdukar för att torka tält
2 IKEA-kassar
Extra stor packpåse
Vattentäta packpåsar för kläder och sovsäckar
Passväska/bältesväska
2 stycken 500 cl plastflaskor
Sea to Summit Pack Tap vattenpåse
Telefon

Tält Hilleberg Rogen 2
Jag har tidigare använt tältet Enan (1,2 kg) men bytt till Rogen (2,2 kg) som är rymligare och dessutom går att öppna på två sidor för god luftgenomströmning när det är varmt.

Till velomobilen:
Batterier till el-assist
Påse med nödvändiga verktyg
Fallskärm
Reservdäck vikbart
Matarkabel till kedja
Reserv-wire till Rohloff
En kedje-trissa av varje sort
Lagningssats cykelslang
3 reservslangar
Pump, en för däck och en för fjädring
Kedjeolja
Cykellås
Larm
Fodral till velomobil

---

STORT TACK för att ni besökt min blogg!
Bästa hälsningar! Alve

Samtliga fotografier är tagna med min mobiltelefon.