Paradiset som försvann
Nu 2017 har äntligen information om plast på den obebodda och isolerade ön Henderson nått allmänheten. Vi som var med i The Sir Peter Scott Commemorative Expedition to the Pitcairn Islands 1991–1992 varnade om detta i början av 90-talet. Jag har vistats på ön Henderson i omgångar sammanlagt ett drygt år och bedrövat sett hur mängden plast hela tiden ökat. Plasten blandar sig med sanden där den också ligger bevarad under ytan. På den östra sidan av ön där det råder pålandsvind kan man idag knappast ta ett steg utan att trampa på någon plastbit. Tar man all mikroplast med i beräkningen skulle jag vilja påstå att det är omöjligt att ta sig fram utan att trampa på plast. Detta på en ö som ligger cirka 5600 kilometer från närmaste kontinent. Här fastnar sköldpaddor i skräpet och dör. Men nu när ni alla känner till vad som händer med vår plast kanske det finns hopp!? Vi får hoppas på det 😉
Delar några bilder från ön tagna 2009 och 2011.
Östra stranden, ön Henderson. Här råder pålandsvind.
När man kommer ner på Hendersons östra strand ser man att paradiset är en illusion.
Det ligger flera lager plast även under sanden.
Mikroplast och sand blandas. Här finns ingen ren sand att hitta.
Den här sulan står på ilandfluten plast på Hendersons norra strand.
Dr Tim Benton, en av forskarna som deltog i den nämnda Expeditionen skrev 1991 rapporter om ilandfluten plast på obebodda öar. En av rapporterna kan ni läsa här: http://www.nytimes.com/1991/07/16/science/no-spot-is-too-remote-for-seagoing-trash.html
Om ni vill använda några av dessa bilder kan ni kontakta TT/Scanpix Bildbyrå. Vill ni ha andra bilder från öarna kan ni kontakta mig direkt.
En obekväm sanning. Tack för att du visar och synliggör, Alve!
Tack för tack 😉
Jag tror det största problemet finns bland oss vanliga medmänniskor som inte förstår hur plasten följer vattendragen ut i havet. Det räcker med att se hur plastmuggar blåser ner i Stockholms vatten under till exempel stora festivaler. Även under vardagar ser man hur alla typer av plast faller över kajkanter. Men jag har hopp om ett uppvaknande.
En stor informationskampanj borde organiseras längs världens stora floder. Där är man långt från haven och ser inte hur deras plast förstör oceaner. Har personligen sett hur man dumpar tonvis med plast i floderna Paraná och Paraguay. Att hyra en båt där och ta sig upp längs med avlägsna byar, visa filmer på stora projektordukar och sprida kunskap tror jag på.