Blog
För att öka naturintresset och miljömedvetandet hos skolbarn startar jag här en insamling för att skänka en tubkikare till organisationen Parque Pingüino Rey på Eldslandets kust vid Bahía Inútil i södra Chile.
Uppdatering 29/12 2014:
Vi har lyckats skaffa två tubkikare vilket redovisas längst ner i inlägget. Jag vidarebefordrar ett stort tack från pingvinparkens ledning till alla som gjort detta möjligt.
Att säga att utrustning inte är det viktigaste vid fotografering kan stämma för det mesta, men att fotografera djur på långt avstånd kräver riktiga doningar. Närmare än tvåhundra meter bör man inte vara myskoxar om man inte vill bli attackerad. Det fick jag bekräftat när jag försökte närma mig dessa uråldriga djur för ett par veckor sedan. Jag slog mitt eget rekord på hundra meter när den stora hanen tog några språng mot mig. För att fotografera från två hundra meters avstånd krävs bättre teleobjektiv än de jag har. Bilderna på myskoxar är delförstoringar av foton tagna i Dovrefjell, Norge, med en dålig telezoom. Fortsätt läsa ”Myskoxar”
Det här är andra gången jag testar makrofotografering i naturen. Nu med ett annat objektiv än det jag använde tidigare men i samma sumpiga göl. Metangasen bubblar runt mig när jag vadar i en blandning av vatten och lera. Inte luktar det gott precis, men vad gör väl det när jag nu börjar se detaljer i trollsländornas beteenden. Ibland ser det ut som om de nosar på sina egna larver eller ägg och vid andra tillfällen tycks de spana in insekter med sina stora ögon. Fortsätt läsa ”Trollsländor Nr 2”
Igår var första gången jag testade att fotografera med mellanringar, ett slags objektivförlängare som gör det möjligt att komma nära vid fotografering. Det var ganska vindstilla och varmt. Sländorna svärmade runt en dypöl som jag kröp ner i. Jag sjönk till bröstkorgen i det leriga vattnet och efter fyra timmars fotografering kom jag hem med några få godkända bilder. Tekniken är ny för mig och som man säger: ju mer man lär, desto mer förstår man att man har mycket kvar att lära. Fortsätt läsa ”Trollsländor”
På ängen långt bort fanns något som liknade ett rådjur. Smög mig långsamt närmare för att inte skrämma djuret. Detta är vad jag fick se. Fortsätt läsa ”Älgsafari på Tjörn”
Fick e-post från Tjörn fotoklubb. I ämnesraden stod det ”Åstol Runt söker fotografer till tävlingen 12 juli”. Kul tänkte jag och såg seglingsbåtar trängas i startlinjen framför mig. När jag tagit färjan ut till ön Åstol i bohuslänska skärgården den 12e blev jag något förvånad över att se så få segelbåtar. Däremot fanns ovanligt många motorbåtar och stora gula och orangea bojar som omringade ön. En representant för Åstols Idrottssällskaps ideella organisation mötte en liten grupp fotografer för att samtala om fotograferingsstrategin under eventet. När han nämnt simning och löpning runt ön ett antal gånger frågade jag om kappseglingen. Svaret jag fick var: vilken kappsegling?
Här delar jag med mig av bilder jag inte var beredd på att fota. Fortsätt läsa ”Åstol Runt”
När vi reser i Eldslandets fjordar får vi ibland sitta en stund och vänta på att glaciärer ska kalva. Men på det här stället kan man höra smällar från isblock som faller ner i vattnet nästan hela tiden. Mer information om resan finns på www.eldslandet.com.
I nordvästra Argentina finner man den sydligaste delen av Yungas. Det är ett djungelliknande landskap som sträcker sig längs med den östra delen av Anderna upp mot Bolivia, Peru och Ecuador. Personerna på bilderna här bor i argentinska Yungas på cirka 1 800 meters höjd i närheten av nationalparken Calilegua i provinsen Jujuy. Jag besökte dem i mars i år när de firade carnaval (karneval).
Fortsätt läsa ”Karnevalansikten”
Jag lovade skicka dessa bilder till barnen i Pocitos. Nu får de bilderna via bloggen …
Argentina är ett land med stora ekonomiska och sociala resurser, men organisationsmässigt räcker samhället inte alltid till. Ofta täcks de sociala behoven med ideellt arbetande personer.
Kollakille med punka.
En positiv detalj jag lade märke till under min senaste resa i nordvästra Argentina är att tiggandet har minskat. Socialbidrag har börjat betalas till barnfamiljer vilket gör att barnen inte längre behöver tigga pengar på gator, bussterminaler och torg. Arbete vid ung ålder har nästan försvunnit och är nu väldigt sällsynt. Jag tycktes mig kunna se en bekymmerslösare barngeneration som sprider glädjeringar i vardagen.
Cykelverkstad fotograferad från trottoaren.
Efter flera dygns påtvingat kontorsarbete i billigt hotellrum, släpade jag mig ikväll ut på en kort promenad. För att rensa hjärnan tog jag kameran med mig och knäppte några bilder. Jag ”snabbframkallade” bilderna i hotellrummet och laddar nu upp några av dem på restaurang med Wi-Fi.
När jag fotar ansikten försöker jag, så som många andra fotografer, få personer att slappna av och vara sig själva. Detta är inte lätt och jag kan villigt erkänna att jag inte har ”den fotografiska karisman” som behövs. Och att få folk att slappna av är definitivt inte lätt när man har med glada indianer att göra.
Varje år försöker jag få tid att genomföra rekognosceringsresor för kommande turistresor som jag leder. I mars 2014 reste jag längs floden Pilcomayo i norra Argentina. Området kallas Gran Chaco. Här bor bland annat indianerna wichí, chorotes och tobas. Förhållandena här är mycket prekära och det är inte alltid lätt att ta sig fram. Kontentan av rekognoseringsresan är att det förmodligen är för tidigt att organisera turistresor hit. Men hör gärna av er om ni är intresserade. Då hyr jag en fyrhjulsdriven bil och ordnar en JORDNÄRA RESA till området. Det blir i så fall en resa som kommer att ställa höga krav på deltagarnas uthållighet. Laddar snart upp fler bilder från både den här och tidigare resor.
(Ursäkta filmens dåliga och skakiga kvalité. Hade egentligen inte tänkt publicera klippen, men nu är det gjort 🙂 )
En sydamerikansk gaucho är motsvarigheten till den i Europa mer kända nordamerikanska cowboyen. De är mycket skickliga ryttare som i huvudsak arbetar med boskap i stora öppna landskap. Uttrycket gaucho började användas under 1700-talet medan uttrycket cowboy inte blev vanligt för än cirka 1865 efter inbördeskriget i Nordamerika.
Nu i februari ledde jag en resa i provinsen Salta där jag fick tillfälle att fotografera några gauchos och chinas. Gauchokvinnorna kallas chinas (china i singular) vilket betyder kvinna eller hona på quechuaspråket.
Jag har ont i huvudet, jag är yr och jag andas extra djupt för att fånga syret som inte finns i den höga höjden. Sätter mig ner, inte bara för att få bättre fotovinklar utan för att vila och kippa efter andan. Framför objektivet springer, skuttar och skrattar kollaindianerna när de gör upp om vinsten i årets fotbollsturnering. De är vana vid den tunna luften och både killar och tjejer från tre närliggande byar i ett hörn av Andernas högplatå är med och kämpar. Glädjen de sprider i sin tillbakadragna stolthet värmer mitt hjärta. Jag trivs.
Fortsätt läsa ”Fotboll på hög nivå”
Som många av er vet, så har jag ”förseglat” mig i och med arbetet med min båt Searcher (som nu seglar med ny ägare i Antarktis). Sedan dess händer det mycket sällan att jag följer med på segling. Däremot brukar jag bo ombord på en kamrats segelbåt när jag besöker Buenos Aires. Igår skulle min provisoriska bostad ut och segla.
Fortsätt läsa ”Regata Oceánica Buenos Aires – Río de Janeiro 2014”
Kungspingvin på Eldslandet, Patagonien i södra Chile.
Jag har ännu en gång varit med om en fantastisk resa i Patagonien. Halva resan gjorde vi på land och den andra halvan ombord på båt vid Eldslandets kuster. Här delar jag med mig av några av bilderna tagna de senaste veckorna.
Fortsätt läsa ”Djur i Patagonien”
En äldre kondorhane.
Nyårsafton 2012-2013 satt jag med fotograf Brutus Östling i ett provisoriskt gömsle vi hade byggt för att fotografera kondorer, en av världens största och skyggaste fåglar. Anledningarna var att lära känna fåglarnas attityder och vanor för att senare bygga ett större gömsle till en av våra fotoresor som var planerad att genomföras i januari 2014. Utmaningen var att bygga ett gömsle som skulle rymma fjorton personer samtidigt som det inte fick skrämma fåglarna . Nu i efterhand är jag glad att jag tog god tid på mig. Dåligt väder med kraftiga vindar och svårigheter med transporter gjorde att det tog mig över en månad att bygga det nya gömslet. Här kan du följa bygget.
Fortsätt läsa ”Gömsle för kondor”
En Carancho (Caracara plancus) flyger iväg från mitt gömsle med åtel jag lagt ut åt kondorer.
Egentligen är fågelfotografering inte min grej. Det jag gillar är utmaningen att komma djurlivet nära för att i största möjliga mån få vara så nära som möjligt den äkta naturen. Det är själva närvarokänslan jag är ute efter. Att det sedan ibland råkar bli en och annan lyckad bild är ett plus i kanten.
Den senaste perioden har jag vistats en hel del på pampas och bland låga berg i Sydamerikas Patagonien. När tillfälle ges lägger jag mig på marken och knäpper en och annan fågel.
Min vän gauchon Denis Zalasar som vägrar träffa en läkare. Han säger: ”Som jag föddes lever jag och som jag lever dör jag”.
Är i södra Chile där jag bygger gömsle för att fotografera kondorer. Detta gör jag på en estancia som har åtta tusen får, två tusen kor och två hundra vildhästar. Det vindpinade landskapet sätter prägel på tillvaron här. Jag har väntat på lugnare vindar i drygt två veckor. Under tiden hjälper jag till med göromålen som aldrig tar slut på en gård. Jag lagar trasiga rörledningar, märker får och kör lastbil med balar av ull som väger cirka tre hundra kilo styck. Mellan varven passar jag på att fota. Fortsätt läsa ”Södra Chile”
