Gömsle för kondor

Ett bygge i Patagonien

En äldre kondorhane.

Nyårsafton 2012-2013 satt jag med fotograf Brutus Östling i ett provisoriskt gömsle vi hade byggt för att fotografera kondorer, en av världens största och skyggaste fåglar. Anledningarna var att lära känna fåglarnas attityder och vanor för att senare bygga ett större gömsle till en av våra fotoresor som var planerad att genomföras i januari 2014. Utmaningen var att bygga ett gömsle som skulle rymma fjorton personer samtidigt som det inte fick skrämma fåglarna . Nu i efterhand är jag glad att jag tog god tid på mig. Dåligt väder med kraftiga vindar och svårigheter med transporter gjorde att det tog mig över en månad att bygga det nya gömslet. Här kan du följa bygget.

Bilden visar det provisoriska gömslet från 2012 byggt med helteckningsmatta.

Först prövade jag med ett kamouflerat tält men det tumma materialet fladdrade för mycket i vinden. Skaffade i stället en stor tung heltäckningsmatta som tålde vinden bättre.

November 2013

Lastbilsflak för djurtransport.

Godsägaren där jag byggde det stora gömslet ville ha hjälp med att köra en gammal lastbil för djurtransport från storstaden till landet. Jag blev därför erbjuden att transportera materialet till gömslet om jag körde lastbilen. Kylarslangar sprack, motorn stannade när man släppte gaspedalen och elsystemet fungerade bara ibland. Det som skulle bli en halv dags transport omvandlades till flera dagars arbete.

Platsen för gömslet ligger inte långt från den mäktiga chilenska skärgården.

Jag hade följande krav på stället jag valde: närhet till övernattningsställen med mat och duschmöjligheter, närhet till berg där kondorer sover, närhet till en sluttning där uppvindar blåser nästan alltid därför att kondorer sällan flyger när det inte blåser och sist men inte minst, tillgång till åtel.

Gömslet skulle rymma minst fjorton personer och blev därför femton meter långt.

Den sluttande delen av gömslet vetter mot den rådande vinden.

För att minska risken att får tränger sig in i gömslet och använder det som skydd spände jag upp ståltråd på de tryckimpregnerade stöttorna.

Konstruktionen täcks med papp för att skydda mot regn.

Heltäckningsmattan är till för att hålla pappen på plats i den kraftiga vinden. Meningen var att jag skulle använda grön matta men jag fick inte tag på den färgen när jag påbörjade bygget.

Någon vecka efter det att grundkonstruktionen var klar fick jag tag på grön helteckningsmatta och målarfärg i olika gröna nyanser. Jag fick också lov att använda torra döda buskar för att täcka gömslet. Friska buskar lämnas kvar på slätten för att får ska kunna skydda sig mot vinden.

Svart skugga

Det tog några veckor innan kondorerna vågade sig ner vid gömslet. Den första stora svarta skuggan som landade fick min kropp att stelna instinktivt. Även om titthålen i gömslet är relativt små kan kondorerna upptäcka minsta lilla rörelse. Det är viktigt att hålla ansiktet och händerna i mörkret där de inte syns från utsidan.

Två kondorhanar.

En kondorhona.

Gissa om jag var glad när allt fungerade?

Brutus Östling till höger och jag till vänster i bild.

Deltagarna i fotogruppen januari 2014. Från vänster Ola Karlsson, Torsten Green-Petersen, Hans Andersson, Annika Hanson, Rose-Marie Norén, Brutus Östling, Kjell Norén, Bengt Grandin, Reinhold Skoglund, Nils Arne Bivrin och Bengt Antonson. Vad de tyckte om fotoresan kommer ni att kunna läsa om på hemsidan www.eldslandet.com under rubriken Resenärernas kommentarer.